Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

                        

                    Välkommen till Stoltaktiv´s Kennel .    

 

 

                                                                                              

 

                                        Standard för Belgisk Vallhund.                                 

 

 

GRUPP 1
STANDARD FÖR BELGISK VALLHUND FCI nr 15 
 (Berger belge) 
ORIGINALSTANDARD: 2001-03-13 
FCI-STANDARD: 2001-06-22; franska 
SKKs STANDARDKOMMITTÉ: 2002-06-05 
URSPRUNGSLAND/ 
HEMLAND: Belgien 
ANVÄNDNINGS- 
OMRÅDE: Rasen är ursprungligen en vallhund, men är idag en brukshund (för 
vakt, försvar, spår osv) och mångsidig tjänstehund liksom familjehund.  
FCI-KLASSI- 
FIKATION:  Grupp 1, sektion 1 
Med arbetsprov 
BAKGRUND/ 
ÄNDAMÅL: Vid slutet av 1800-talet fanns i Belgien ett antal vallhundar av skilda 
typer och olika pälsvarianter. En grupp ledd av professor A. Reul från 
veterinärmedicinska högskolan i Cureghem bildades för att bringa lite 
ordning och A. Reul kan anses vara den verklige pionjären och 
grundaren av rasen. 
 Rasen antogs officiellt 1891-1897. År 1891 bildades en rasklubb i 
Bryssel och samma år organiserade professor A. Reul en granskning 
av 117 hundar i Cureghem, vilket gjorde det möjligt att uppskatta 
numerären och att välja ut de bästa individerna. De följande åren 
påbörjades ett avelsurval bl.a. genom att linjeavla på vissa hanhundar. 
 År 1892 presenterade rasklubben en första mycket detaljerad rasstandard. Bara en enda ras med tre pälsvarianter blev tillåten. Då 
rasen var den vanlige mannens hund och därför utan status var det 
först år 1901 som de första belgiska vallhundarna blev registrerade 
hos den belgiska kennelklubben. 
 Under de följande åren föresatte sig uppfödarna att ena typen och 
rätta till felen. Ungefär år 1910 hade den belgiska vallhundens typ 
och temperament blivit befäst. 2
 Frågan om olika varianter och tillåtna färger har orsakat många 
schismer. Däremot har det som rör morfologin, temperamentet och 
anlaget för arbete aldrig orsakat någon oenighet. 
 
 
HELHETSINTRYCK: Den belgiska vallhunden skall ha normala och harmoniska 
proportioner och utstråla elegans och kraft. Den skall vara medelstor 
med torr och stark muskulatur. Rasen skall vara kvadratisk, härdig, 
rustad för utomhusvistelse oberoende av årstid och de klimatväxlingar 
som är vanligt förekommande i Belgien. Med sina harmoniska 
proportioner och det stolt burna huvudet skall den belgiska 
vallhunden ge ett intryck av elegant robusthet, vilket bör vara ett 
utmärkande drag för en arbetande hund. När hunden döms i stående 
skall den ställa sig i en naturlig position utan att föraren rör hunden. 
 
 
VIKTIGA MÅTT- 
FÖRHÅLLANDEN: Den belgiska vallhunden skall vara kvadratisk. Bröstkorgen skall nå 
till armbågarna. Nospartiets längd skall motsvara eller något överstiga 
huvudets halva längd. 
 
UPPFÖRANDE/ 
KARAKTÄR: Rasen skall vara vaksam och aktiv, mycket livfull och alltid redo till 
handling. Förutom sina medfödda anlag som vallhund har rasen också 
värdefulla egenskaper, som gör den till en utmärkt vakthund. Om så 
behövs, tvekar den inte att försvara sin husbonde. Rasen förenar alla 
de egenskaper man kan önska av en vall-, vakt-, skydds- och 
tjänstehund. Dess livliga och vakna temperament och dess självsäkra 
sinne, utan någon rädsla eller aggressivitet, skall avspeglas i 
kroppshållningen och det stolta och uppmärksamma uttrycket i de 
gnistrande ögonen. Man skall ha i åtanke "lugn" och "djärv" vid 
bedömning av rasen. 
 
 
HUVUD:  Huvudet skall bäras högt. Det skall vara väl utmejslat, långt men utan 
överdrift, ha raka linjer och vara torrt. Skallen och nospartiet skall 
vara ungefär lika långa, men nospartiet kan vara något längre vilket 
bidrar till det fulländade helhetsintrycket.  
Skallparti:  Skallen skall vara medelbred, i proportion till huvudets längd. Pannan 
skall snarare vara flat än rundad. Pannfåran skall vara föga 
framträdande. I profil skall skallens och nosryggens plan vara 
parallella. Nackknölen skall vara föga markerad. Ögonbrynsbågarna 
och okbågarna skall inte vara framträdande.  
Stop:  Stopet skall vara måttligt markerat. 3
Nostryffel:  Nostryffeln skall vara svart. 
Nosparti:  Nospartiet skall vara medellångt och gradvis avsmalnande mot nosspetsen i form av en avlång kil. Området under ögonen skall vara väl 
utmejslat. Nosryggen skall vara rak. I profil skall den vara parallell 
med skallpartiets plan. Mungiporna skall vara väl tillbakadragna, dvs 
när gapet hålls vidöppet skall mungiporna vara stramt tillbakadragna. 
Läppar:  Läpparna skall vara tunna, väl åtliggande och välpigmenterade. 
Käkar/tänder: Rasen skall ha ett komplett, regelbundet och starkt saxbett med vita 
och kraftiga tänder och välutvecklade käkar. Tångbett, som föredras 
av herdarna, tolereras. Avsaknad av två P1:or tolereras. M3 beaktas 
inte. 
Kinder:  Kinderna skall vara torra och flata, dock musklade. 
Ögon:  Ögonen skall vara medelstora, varken utstående eller insjunkna, lätt 
mandelformade, snedställda och bruna, helst mörkbruna. Ögonkanterna skall vara svarta. Blicken skall vara öppen, livlig, klok och 
forskande. 
Öron:  Öronen skall vara högt ansatta, tämligen små, vara tydligt trekantiga 
och styva med spetsiga toppar och vara rakt upprättstående när 
hunden är uppmärksam. Öronbrosket skall vara väl avrundat i basen. 
 
 
HALS: Halsansättningen skall vara tydligt markerad. Halsen skall ha viss 
längd, vara muskulös och bredare vid ansättningen i skulderpartiet. 
Den bärs tämligen upprätt. Huden skall vara åtliggande. Nacken skall 
vara lätt välvd.
 
KROPP: Kroppen skall vara kraftfull utan att vara tung. Kroppslängden mätt 
från skulderleden till sittbensknölen skall vara ungefär densamma 
som mankhöjden. 
Överlinje: Ryggen och länden skall tillsammans bilda en rak överlinje. 
Manke:  Manken skall vara markerad. 
Rygg: Ryggen skall vara fast, kort och välmusklad. 
Ländparti: Ländpartiet skall vara kraftigt, kort, tillräckligt brett och välmusklat. 
Kors:  Korset skall vara välmusklat och endast lätt sluttande. Det skall vara 
tillräckligt brett, men utan överdrifter. 4
Bröstkorg:  Framifrån sett skall bringan ha föga bredd, utan att vara trång. 
Bröstkorgen skall i sin helhet inte vara för bred, men i stället ha gott 
djup. Revbenen skall vara väl välvda i sin övre del. 
Underlinje:  Underlinjen skall vara lätt uppdragen i en harmonisk båge mot buken, 
måttligt markerad, varken för djup eller för vinthundsaktig. 
Svans:  Svansen skall vara väl ansatt, kraftig vid ansättningen, medellång och 
räcka minst till hasleden, helst längre. I stillastående bärs svansen 
hängande med svansspetsen lätt böjd i nivå med hasen. I rörelse bärs 
den högre, dock inte över rygglinjen, och böjningen i svansspetsen 
accentueras, utan att svansen någonsin bärs ringlad eller böjd åt sidan. 
 
 
EXTREMITETER: 
FRAMSTÄLL:  Benstommen skall vara solid men inte grov. Muskulaturen skall vara 
torr och stark. Frambenen skall från alla sidor sett vara lodrätt ställda 
och framifrån sett absolut parallella. 
Skulderblad:  Skulderbladen skall vara långa, snedställda och väl ansatta. De skall 
bilda en tillräcklig vinkel mot överarmarna, idealiskt ca 110-115 
grader. 
Överarm:  Överarmarna skall vara långa och tillräckligt snedställda. 
Armbågar: Armbågarna skall vara fasta, varken lösa eller knipta. 
Underarm:  Underarmarna skall vara långa och raka. 
Handlov:  Handlovarna skall vara mycket fasta och torra. 
Mellanhand:  Mellanhänderna skall vara starka och korta. De skall vara så lodrätt 
ställda som möjligt eller endast aningen vinklade framåt. 
Tassar:  Framtassarna skall vara runda, s.k. kattassar med välvda och väl 
slutna tår. Trampdynorna skall vara tjocka och elastiska. Klorna skall 
vara mörka och kraftiga.  
 
BAKSTÄLL:  Bakstället skall vara kraftfullt utan att verka tungt. Bakbenen skall 
vara väl ställda. Sedda bakifrån skall de vara absolut parallella. 
Lår:  Låren skall vara medellånga, breda och mycket muskulösa. 
Knäled:  Knälederna skall vara belägna ungefär rakt under höftlederna och 
vara normalt vinklade. 5
Underben:  Underbenen skall vara medellånga, breda och muskulösa. 
Has:  Haslederna skall vara måttligt vinklade och lågt ansatta. Hasorna skall 
vara breda och muskulösa. 
Mellanfot:  Mellanfötterna skall vara  starka och korta. I ursprungslandets 
standard anges att sporrar inte är önskvärda. 
Tassar:  Baktassarna kan vara lätt ovala med välvda och väl slutna tår. 
Trampdynorna skall vara tjocka och elastiska. Klorna skall vara 
mörka och kraftiga. 
 
 
RÖRELSER:  Rörelserna skall vara livliga och fria i alla gångarter. Rasen är en god 
galoppör, men de vanligaste gångarterna är skritt och framför allt 
trav. Benen skall röra sig parallellt med kroppens mittlinje. Vid större 
hastighet närmar sig tassarna varandra. Travet är måttligt vägvinnande. Det är jämnt och lätt med gott påskjut bak. Överlinjen hålls 
därvid mycket stram utan att frambenen lyfts för högt. Den belgiska 
vallhunden är ständigt i rörelse och förefaller vara outtröttlig. 
Rörelserna är snabba, elastiska och livliga. Hunden är kapabel till 
plötsliga vändingar i full fart. På grund av sitt kvicka temperament 
samt önskan att vakta och skydda har den en markant tendens att röra 
sig i cirklar. 
 
HUD:  Huden skall vara elastisk och stramt åtliggande. Läppkanterna och 
ögonkanterna skall vara kraftigt pigmenterade. 
 
PÄLS: 
Pälsstruktur:  Pälsen varierar i fråga  om längd, struktur och färg hos de olika 
varianterna, vilket utgör kriterierena för varianterna tervueren, 
groenendael, malinois och laekenois. Hos samtliga dessa skall pälsen 
vara tjock, tätt åtliggande och av sådan struktur att täckhåret 
tillsammans med underullen ger ett utmärkt skydd. 
Färg: Se under respektive variant. 
Mask: Mask skall finnas hos tervueren och malinois. Masken skall vara väl 
markerad och helst omfatta över- och underläpparna, mungiporna och 
ögonlocken i ett sammanhängande svart fält. Minimikravet är att svart 
färg måste förekomma på öronen, ögonlocken och över- och 
underläpparna. 
Svärtad ("charbonné"): Tervueren och malinois skall ha svärtad päls. Med svärtad menas 
att hårspetsarna är svarta vilket skuggar grundfärgen. Det svarta gör 6
att pälsen skiftar, men det svarta får inte bilda stora fläckar eller 
ränder (tigrering). Hos laekenois är svärtningen inte så tydlig. 
För alla varianter gäller att lite vitt tolereras på bringa och tår. 
 
 
STORLEK/VIKT: 
Mankhöjd: Idealmankhöjd: hanhund 62 cm 
   tik 58 cm 
Tillåten avvikelse: - 2 cm, + 4 cm. 
Vikt: Hanhund: ca 25-30 kg 
 Tik: ca 20-25 kg. 
 
 
UNGEFÄRLIGA 
MÅTTANGIVELSER: Genomsnittliga måttangivelser för hanhund med en mankhöjd på 62 
cm: 
Kroppslängd (från skulderled till sittbensknöl): 62 cm 
Huvudets längd: 25 cm 
Nospartiets längd: 12,5-13 cm 
 
 
FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande 
till graden av avvikelse. 
- Tung helhet, avsaknad av elegans; för lätt eller klen; längre än hög, 
rektangulär. 
- Huvud som är tungt, för kraftigt, saknar parallella linjer mellan 
skalle och nosrygg, otillräckligt mejslat eller ej tillräckligt torrt; 
för rundad panna; för markerat eller grunt stop; för kort eller smalt 
nosparti; konvex nosrygg; för framträdande ögonbryns- eller 
okbågar. 
- Tecken på avpigmentering på nostryffel, läppar eller ögonkanter 
- Oregelbundet placerade framtänder.  
- Ljusa ögon; runda ögon. 
- Öron som är stora, långa, för vida i basen, lågt ansatta, som lutar 
utåt eller inåt. 
- Hals som är klen; kort. 
- Kropp som är för lång; för vid bröstkorg (tunnformad). 
- Manke som är omarkerad, låg. 
- Överlinje: rygg och/eller länd som är lång, svag, svankig eller 
karp. 
- Kors som är för sluttande; överbyggdhet. 
- Underlinje som är djup eller för grund; hängbuk. 
- Svans som är för lågt ansatt, för högt buren; svans som är formad 
som en krok; svans som är böjd åt sidan. 7
- Extremiteter med för lätt eller för tung benstomme; dåligt ställda 
ben från sidan sett (t.ex. för vinklade mellanhänder eller svaga 
handlovar), dåligt ställda ben framifrån sett (t.ex. hjulbenthet, 
fransysk benställning, utåtvridna armbågar osv) eller bakifrån sett 
(t.ex. för tätt eller brett ställda bakben, hjulbenthet, för tätt eller 
brett ställda hasor osv); för lite eller för mycket vinklad. 
- Lösa tassar. 
- Rörelser som är trånga, för kort steg, för lite påskjut, dålig 
kraftöverförning från ryggen, höga rörelser. 
- Underull som är otillräcklig. 
 Hos alla fyra varianter: vit fläck i bringan i form av skjortbröst; vitt 
som sträcker sig längre upp än över tårna. 
- Temperament: osäkra och hypernervösa hundar.  
 
 
ALLVARLIGA FEL:  - Avsaknad av en incisiv, en P3, en P2, tre P1:or. 
 
DISKVALI-
FICERANDE FEL: -  Aggressiva eller rädda hundar. 
- Avsaknad av rastyp. 
- Överbett; underbett, även om kontakt finns (omvänt saxbett); 
korsbett; avsaknad av en hörntand, av en P4 i överkäken eller M1 i 
underkäken, en molar (en M1 eller M2; M3 beaktas ej), av en P3 
plus ytterligare annan tand eller totalt tre tänder (utom P1:orna) 
eller mer. 
- Nostryffel, läppar eller ögonkanter som är starkt avpigmenterade. 
- Hängöron; öron som utsatts för ingrepp av något slag. 
- Avsaknad av svans; avkortad svans från födseln eller p.g.a. 
kupering; svans som bärs för högt och ringlad eller rullad. 
- Avsaknad av underull. 
- Färg: Alla färger som inte motsvarar de i standarden beskrivna; så 
stora vita fläckar i bringan att de går ända upp till halsen; vita 
tassar där det vita går upp på halva mellanhänderna eller -fötterna 
som sockor. Vitt på andra ställen än i bringa och på tår. Avsaknad 
av mask hos tervueren och malinois, även innefattat nosparti med 
ljusare färg än övriga pälsen. 
- Mankhöjd som under- eller överstiger de i standarden angivna 
måtten. 
 
NOTA BENE: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska 
defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.  
 
TESTIKLAR:  Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och 
normalt belägna i pungen. 8
 
VARIANTER
 
A. LÅNGHÅRIG: Följande varianter betecknas som långhåriga: 
  GROENENDAEL 
  TERVUEREN 
Päls: Pälsen skall vara kort på huvudet, på öronens utsidor och på nederdelen av extremiteterna, dock ej på frambenens baksidor, där lång 
päls från armbågen till handloven bildar s.k. fanor. Pälsen skall vara 
lång och rak på resten av kroppen. På hals och bröst skall den vara 
längre och rikligare och bildar där krage och krås. Öronöppningarna 
skall skyddas av tätt och mjukt hår. Håret vid öronens bas skall vara 
utstående och inrama huvudet. Lårens baksidor skall ha mycket lång 
och riklig päls, som bildar byxor. Svansen skall ha lång och ymnig 
päls, som bildar plym. 
Fel: Päls som är ullig, lockig eller vågig; otillräckligt lång päls.  
Färg: GROENENDAEL: Denna variant får bara vara enfärgat svart. 
Fel: GROENENDAEL: Röda skiftningar i pälsen; grå byxor. 
Färg: TERVUEREN: Tervueren får vara röd fawn med svärtade hårtoppar 
eller grå fawn med svärtade hårtoppar, bägge med svart mask. Röd 
fawn föredras. Den röda färgen skall vara varm och varken vara ljus 
eller urvattnad.  
Fel: TERVUEREN: Grått (dvs utan svärtade hårtoppar); tigrerat; för ljus 
röd fawn; otillräckligt varma nyanser; avsaknad av svärtning eller 
svärtning i form av fläckar på kroppen; otillräcklig mask. 
Allvarligt fel: Urvattnad färg anses som ett allvarligt fel. 
 
 
B. KORTHÅRIG: Som korthårig betecknas: 
  MALINOIS 
Päls: Pälsen skall vara mycket kort på huvudet, på öronens utsidor och 
nertill på benen. Den skall vara kort på resten av kroppen; mer riklig 
på svansen och runtomkring halsen, där den skall bilda en krage, som 
börjar vid öronbasen och sträcker sig ända till strupen. Dessutom 
skall lårens baksidor vara försedda med fransar. Svansen skall vara 
lätt borstig, men inte ha plym. 9
Fel: Halvlång päls där den borde vara kort; slät päls; inblandning av sträv 
päls i den korta pälsen, vågig päls.  
Färg:  Denna variant får bara vara röd fawn med svart mask. 
Fel: Tigrerat; för ljus röd fawn; otillräckligt varma nyanser; avsaknad av 
svärtning eller svärtning i form av fläckar på kroppen; otillräcklig 
mask. 
Allvarligt fel: Urvattnad färg anses som ett allvarligt fel.  
 
 
C. STRÄVHÅRIG: Som strävhårig betecknas: 
  LAEKENOIS 
Päls: Karaktäristiskt för denna variant är pälsens sträva och torra struktur, 
som är "krispig" och rufsig. Pälslängden skall i stort sett vara densamma över hela kroppen, ca 6 cm. Pälsen skall vara kortare på 
nosryggen och framsidan av benen. Pälsen runt ögonen respektive 
runt nospartiet får inte vara så lång att huvudets form döljs. 
Förekomst av längre hår runt nosen är dock obligatorisk. Pälsen på 
svansen får inte bilda fana. 
Fel: Päls som är för lång, mjuk, lockig, vågig eller kort; inblandning av 
mjuka pälsstråk i den sträva pälsen. Alltför lång päls runt ögonen eller 
för långt prydnadshår längst ut på underkäken. Buskig svans. 
Färg: Denna variant får bara vara röd fawn med spår av svärtning, huvudsakligen på nosparti och svans. 
Fel: För ljus röd fawn. 
Allvarligt fel: Urvattnad färg anses som ett allvarligt fel. 

 

.